Ishallen var den platsen jag trivdes på allra bäst. Jag är trygg i ishallen. Där gjorde jag alltid något roligt. Konståkningen gjorde mig på bra humör. På isen med skridskorna på mina fötter gjorde jag alltid det jag älskar mest, åka konståkning. Jag njöt varje gång jag klev på isen. Vissa stunder var tyngre än andra, men hela tiden så gjorde jag det som jag tycker är roligt och det jag blir glad av. När ska jag få känna denna känsla och kärlek igen.

Jag tränade tillsammans med min konståkningsfamilj varje dag. Peppade mig själv och blev peppad av andra. Kämpade, slet och skrattade. Jag hade det underbart. Vart tog allt det här vägen? Det försvann.

Jag vill förbereda mig inför en tävling. Peppa mig själv. Åka till ishallen. Värma upp. Ta på mig den glittriga klänningen och känna mig vacker. Ta av mig skydden. Kliva ut på isen och in i min bubbla. Bli peppad av Kicki och Regina. Göra det jag är bäst på. Äga. Älska det.

Jag vill göra det jag älskar.